Alltså, människorna som bor i vårt hus är djurfreaks av stor rang. Varenda idiot äger åtminstone två hundar var. Långa, håriga och groteska. Dessa hundar ta de ut på gården och rastar dom. Den enda grannen jag egentligen har respekt för är mormor, och en på våning två med efternamnet Berns. Det är ett fantastiskt efternamn, nästan i klass med Duvmats. Så jag har inte mycket till övers för grannarna här i huset alltså. Däremot gillar jag huset mittemot. Där bor Anna och Jörn, 28-års paret jag skrev om tidigare. Där bor även en hiphopkille i 25-årsåldern, det enda problemet med honom är att jag inte riktigt kan se om han är snaggad eller bara skallig. På första våningen bor en familj med ett stort köksbord som de varje kväll fyller med frukt av olika slag. Bananer, äpplen, päron och apelsiner ligger i mängder över hela bordet. På morgonen är all frukt borta. Whats up with that? Många av grannarna i huset mittemot röker inomhus, utan att öppna fönstret. Det äcklar mig ett stycke. Det mest intressanta paret är ett par i 80-årsåldern som bor precis mittemot vårat fönster. Jag vet förstås inte vad de heter, men jag kallar kvinnan för Villemo, efter en väldigt fin gumma som jag en gång träffat under mina år som vårdbiträde. Villemo och hennes man bor alltså på tredje våningen i ett hus här på Krukmakargatan. Varje kväll stryker hon sin mans skjortor och byxor. Hon aktar pressvecken, viker in hans näsdukar med nästan omänsklig precision. Hon sträcker hans hängslen och sätter nya skosnören i hans förmodat bästa promenadskor. Hon lagar all hans mat, och när han ätit upp och gått från bordet lägger hon omsorgsfullt den överblivna maten i små tupperware-lådor. In i frysen, torkar bordet och blåser ut ljusen. Hennes man då, vad gör han? Jo, det ska jag säga er. Han gör absolut ingenting. Han svarar knappt på tilltal, han suckar och snyter sig i näsdukarna som Villemo har broderat sigill på. Han dricker öl framför TVn. Klockan 17:55 släcker de i köket och sovrummet, dags att sova. Detta ser jag varje dag, och jag har alltid tyckt att det är sorgligt och vemodigt. Tills jag pratade med Manda idag, Manda min absolut klokaste vän. Hon sade att Villemo och hennes man antagligen har haft det så under hela sina liv. Att han inte klarar sig utan henne, men att hon heller inte klarar sig utan honom. Så enkelt, och så sant.
Villa och Lilla, hur har ni det med era grannar? Hur obehaglig är hon i huset bredvid ert? Fortfarande lika sneaky?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra blogg! Frågan är om ni har vad det krävs för att hållla i det långa loppet? Uppstickare tolereras ej.
Jocke och Sus live från Villa Friheten.
Mina grannar hatar mig, för de har bostadsrätt och jag tar deras pengar med min studentbostad. Dessutom vet de att de ska dö snart - och de tycker att det verkar som att jag ska överleva.
Skicka en kommentar