Dirty Pretty Things

Vilken otroligt sjukt jävla bra spelning. Helt fantastiskt. Vilket röj. Vilken publik vi var. Jag blev kär i alla, kär på det sättet man blir när man kastar sin väska på marken och hoppar in i en svettig hög. Kär i killen som stog framför mig med tatueringar på armarna, kär i Carl Barat, kär i alla mina vänner, även de som inte var där.

Vi träffade några ryssar som hette Ryssland, Vladimir och Artyom. Fruktansvärt coolt, jag har nu tre ryska vänner (om dom nu fortfarande vill vara vänner med oss efter att vi sprang ifrån dom utanför Fredriks dörr). Dom kommer få en hel del besök av A-Lub, de har lovat att visa oss St Petersburg ifall vi tar oss dit. Carina hade sin Nasa-tröja på sig, och Fredrik berättade öppenhjärtat om att Pappa Thambert gillar George W. Så jag tror faktiskt att de älskade oss en hel del ändå. De var bara 19 år gamla men såg ut som 25, gamla ögon, liksom. That is what heavily drinking vodka will do to you.

Kvällen avslutades med iskall promenad hem och ganska varm mat när jag väl var hemma. Sovmorgon och solsken, en helt underbar dag med andra ord. Dirty Pretty spelas på repeat i min iPod som för tillfället bara fungerar varannan gång, tyvärr. Jag tappade bort mitt åkkort och min halsduk någonstans i publikhavet, men det känns helt okej. Min ekonomi mår sämre än vanligt, men det känns också helt okej.

All in all - MVG.