Så för att runda upp min del i det hela

HEJ!

Jag hittade en lista som jag skrev förra året, för att summera år 2007. Jag tänker nu använda exakt samma lista för att summera 2008, men i något reviderad version, och även jämföra. Det kan bli kul för er också.

HÄR ÄR SUMMERINGEN AV ÅR 2007
Årets resa: Buss från tempelstad till kust i Kambodja. Louise killkliade och Jeff Buckley sjöng.
Årets tattoo: Bikinisnittet
Årets hemkomst: 18 maj
Årets dryck: Whiskey i alla former
Årets nya hårfärg: Blond
Årets fest: 20 år på Koh Phi Phi
Årets jobb: Storåkers
Årets sorgliga: Hejdå Fyrvaktarens Servicehus
Årets telefonvänner: Alla på Ryska Posten
Årets snyggaste: Christoffer Hiding
Årets pinsamma mamma: Kishti Tomita
Årets mamma: Min mamma
Årets karriärskvinna: Också min mamma
Årets välgörande: José Pablo, sju år från Colombia
Årets natt: Jag, lillebror och kusin, Södermalm - Nynäshamn - Ronehamn
Årets maffia: Vi bevakar numera garderoben på Telegrafen i Nynäs
Årets sexigaste: Sawyer, även favorittippad inför 2008
Årets sorgligaste 2: Britney Spears
Årets Carrigan: Carina
Årets Damian: Bruno
Årets nygamla: Joanna
Årets bästa grej: Riksisar
Årets neverendinglove: Manda såklart
Årets långt borta: Tette
Årets last: Pago
Årets bok: Extremely loud and incredible close av Jonathan Safran Foer
Årets pepparkakshus: Spökhuset
Årets lost: Frans
Årets found: Carina, Bruno och Basse
Årets låt: Here comes the sun med Ben Harper. Eller Fattig Bonddräng
Årets hjälte: Jack Bauer
Årets mest överskattade: Alliansen
Årets underbett: Anton Abele
Årets "inte typiskt mig": Lifta hem med okänd tandtekniker
Årets "typiskt mig": Jobb, jobb och åter jobb
Årets smeknamn: Slamanda, Amanda Slanda, Amandisen, Amie, Stor-Amanda, Diamanda, Admiranda och Lubidoo
Årets bortglömda: Lilleman
Årets frikort: Apoteket
Årets band: The after workers
Årets jul: Julafton
Årets tomte: Simon
Årets sommar: Jobb
Årets talang: Den tekniska
Årets tröst: Mörkret
Årets groupie: O, som slice med Necro
Årets ord: Julmurre
Årets blogg: Då och då
Årets självdisciplin: Ingen alls
Årets snyggaste tjej: Mischa Barton kom jag på idag, hennes kropp skulle jag vilja ha tack
Inte i år heller: Kaffe
Årets nyårslöften: Läsa fler böcker, skaffa mig en pojkvän som jag tycker om, sluta äta skit, sluta vara bakfull på jobbet, börja tågluffa lite mer, börja sova lite mer, hitta på några nya skämt så jag kan bli lite roligare, vara elak i smyg men snäll in public, sluta blanda engelska och svenska i text, kolla på Lost säsong 3, hänga lite mer med mina nya vänner, lära mig spela piano.
OKEJ HÖRRNI, VAD KAN VI LÄRA AV DET HÄR? Jo, att det är ganska roligt att mitt fadderbarn finns med på den här listan. Stackarn har hittills inte fått en enda krona av mig. Mina nyårslöften då? Jag har slutat vara bakfull på jobbet, jag har börjat sova mycket mer, jag har hittat på en del nya skämt, jag har tittat på Lost säsong 3, och jag har hängt med mina nya vänner. Jag har inte lärt mig spela piano, och jag har heller inte skaffat mig någon pojkvän. Men jag har kärlek i mitt liv.

OKEJ HÄR KOMMER 2008, GUD SÅ SPÄNNANDE!
Årets resa: Bussresan till och från Helsingborg
Årets tattoo: Ankaret! Åh vad jag älskar ankaret!
Årets hemkomst: Manda kom hem från Australien i januari, me so happy.
Årets dryck: Franskt rosévin och svenskt vatten
Årets nya hårfärg: Grå
Årets fest: Storåkers Julfest, alla kategorier
Årets jobb: Det fasta
Årets sorgliga: Hejdå Lidingö
Årets telefonvänner: Kenny
Årets snyggaste: Carl Barat
Årets pinsamma mamma: Malou von Sivers
Årets mamma: Min mamma
Årets karriärskvinna: Också min mamma
Årets välgörande: Den lilla tanten vi hittade, och bordet jag köpte av Kenny för pengar jag inte har, så han kan tänka att Amanda köpte mitt första (enda) bord.
Årets natt: Natten innan Sandhamn
Årets maffia: Den ryska
Årets sexigaste: Silvio Dante
Årets sorgligaste 2: 2008 var året då alla gjorde slut
Årets Carrigan: Carina
Årets Damian: Bruno
Årets nygamla: Fyrvaktarens Servicehus
Årets bästa grej: Tightsen från Indiska
Årets neverendinglove: Mormor
Årets långt borta: Snön
Årets bok: Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Årets pepparkakshus: Knäck och kola
Årets lost: Säsong 3
Årets found: En tant, och fyra bord
Årets låt: Do you feel me med Anthony Hamilton, men det var svårt att välja
Årets hjälte: Ola Magnell
Årets mest överskattade: Jobba på helger
Årets "inte typiskt mig": Minskat intag av kött. Man blir ju som man umgås.
Årets "typiskt mig": Spex. Shit vilken spexaroo jag har varit. Me so proud.
Årets smeknamn: Amandisen
Årets bortglömda: Handsfreen
Årets frikort: Thai Wok House och Friskis
Årets band: Dirty Pretty Things
Årets jul: Fridfull
Årets tomte: Simon i år igen
Årets sommar: Gotland <3
Årets talang: Övertalningsförmågan
Årets groupie: Samantha Ronson
Årets ord: All in
Årets blogg: marrhalan.blogspot.com! Ja!
Årets självdisciplin: That'a girl!
Årets snyggaste tjej: Joanna Backman och Lucy Liu
Inte i år heller: Internet
..Jag har inge nyårslöften, men jag slänger in några nya; Årets lägenhet: Mårrhålan Årets modigaste: Hej, vi kommer från Icakuriren, vi ska göra en grej om Ola Magnell.. Årets Rehab: Gotlandsdagarna Årets mat: Hemlagad Årets par: Barcelonas snyggaste par Årets europeiska land: Frankrike Årets smak: Vin Årets älskling: Manda Årets konsert: Ola Magnell Årets match: Sverige - Grekland Årets nyfunna kärlek: Amanda

BJÖRN! VAD SPEXIGT DET VORE OM DU GJORDE SAMMA GREJ! ELLER ALLA MINA ANDRA VÄNNER SOM BLOGGAR FÖR DEN DELEN!

Jesper - en moster

Efter ett kort samtal med min kusin och kära konfidant Jesper (Junior) Jesper Lublin igår så kunde det konstateras att båda han och jag jobbar idag. Vi är dessutom relativt ensamma på våra respektive jobb, och kan därför mötas upp för lunch idag. Vi bestämde ganska omgående att en tretimmars vinlunch på Grodan Grevture skulle sitta fint. Det har ju trots allt ganska nyligen trillat in lön på kontot, och det går bra nu, finansmässigt. Det går alltid bra för mig och Jesper finansmässigt, vi vet hur man budgeterar, unnar sig, bjuder bort, skrapar en och annat lott och samtidigt lyckas hålla budget. Det är som magi.

Nog om detta, Jesper och jag har alltså bestämt lunchdejt idag med syfte att planera nyår (svinhår), och dela en och annan tanke om livet på linnégatan. Lunch för mig börjar klockan 12, om jag befinner mig på jobbet. Är jag hemma och får sova ut så existerar inte lunch.

Jesper ringer mig kl 09:38 och förkunnar att han är redo för att gå ut på lunch. Men Jesper, säger jag, det är ju fortfarande frukost. Ja, säger han, men jag har inte ätit någon frukost, allt är stängt. Här tänker jag att det är ju måndag den 29, ALLT är öppet, men säger inte det. Istället säger jag att han ska gå till Seven Eleven och köpa sig något till frukost. Jesper säger att han vägrar, det är alldeles för kallt ute. Jaha, säger jag, men jag kan iallafall inte gå på lunch nu. Vi kan väl ses vid 12? TOLV!?!?! säger Jesper med förbryllad ton. Jag är hungrig nu, förkunnar han. Ja okej men jag är inte hungrig nu, du får vänta, jag kan sträcka mig till halv 12. Nej, säger Jesper, kl 12 blir bra. Jag ville bara ringa och säga att jag är hungrig. Vrålhungrig.

Full på jobbet

Hej you guys, hur mycket har ni saknat mig? Förmodligen en hel del, jag har tillochmed saknat mig själv litegrann, hur det nu är möjligt.

En annan jag saknar: Joanna C Backman. Hon är i Thailand och gräver ner skatter åt mig.

Jag är på jobbet. Det är några gräbs här som ska ljudisolera taket, vilket innebär en stark lukt av lösningsmedel. Jag är HELT snurrig i huvudet. Dom snackar om deras nyårsplaner, och om att dom behöver två krukor lim.

Tyckte just dom sa; Vad blir det på svinhår? Näej vettu, det blir pung. Slamma här. Ringer du Pelle och ber att han tar med sig två pukor svim? Ja.

Tänka sig vad lösningsmedel kan göra med årets sista måndag.

We dont need another hero

God Jul önskar Mårrhålan!
Granen är klädd, knäcken och kolan är kokad. Jag är på jobbet totalt sysslolös, längtar hem till min kära sambo och vår lägenhet. Ska fråga min chef om jag får gå tidigare idag, Joanna är hemma och packar och jag tänker tvinga henne att vara med mig för jag kommer sakna henne när hon är borta. Hon drar till Thailand. Jag drar till Hammarbyhöjden och sedan Lidingö. Julefriden är den bästa friden. Ledigheten som kommer innehåller minsta möjliga ansträgning, och bara aktiva val för Amandas skull. Amanda, vill du dricka öl klockan 09 en tisdag? Ja, men gör det då. Amanda, är 24 knäck på en kväll för många knäck? Nej, det finns inget som heter för många knäck. Amanda, är det läggdags kl 19? Ja. Det är det.

Vi tar välbehövligt jullov och återkommer år 2009. Iofs har jag redan firat nyår, och lever per definition redan i det nya året, men jag väntar in er andra också.

Puss ska ni ha!

You guuuuys

Idag är det 18 jobbdagar kvar för mig. 18 små jobbdagar innan jag åker. 20 lediga dagar. Alltså, jag har mer ledigt än jobb kvar innan den 25 januari. DEN 25 JANUARI NÄR JAG ÅKER TILL SINGAPORE OCH BLIR BORTA FÖR EN LÅNG LÅNG TID.

Det känns bra. Det känns pirrigt. Hur ser mannen i mitt liv ut? Har jag fortfarande fräknar? Kan mitt hår bli blondare? Kan jag fortfarande laga mat? Kan jag snärja en half irish/half english denna gång också? Kommer jag längta hem? Kommer jag klara mig utan allt och alla man tar för givet just nu? Kommer jag sakna jobbet? Kommer jag bedriva en lika proffsig resdagbok?

Alla spännande frågor. Alla frågor vi skulle kunna få svar på. Förutom mannen i mitt liv då förstås, jag vet redan vem jag ska gifta mig med. Trots det vore det onekligen roligt att se honom. Mannen i mitt liv alltså. Han skulle kunna sitta på samma café som jag, gå förbi och säga Hej Amanda, jag är mannen i ditt liv. Han skulle snurra runt ett par varv och visa upp sig, jag skulle få ta en bild, och jag skulle få se vad Gud hade tänkt ut för mig innan jag valde själv.

Jag går ut med en dementi

Jag ångrar mig angående förra inlägget. Det är förstås Lina "Dom har fondvägg" Fröding som sjunger rätt vers, och Jesper "Jag är mycket nöjd" Lublin som sjunger fel.

STUVA!

Här visar vi tydligt hur man super in Lucia, och hur man reagerar när klockan slår 12. Observera att jag för första gången i hela mitt liv låter bli att sjunga med/skrika högt på film. Observera att jag ENBART håller mig till att filma, skratta och skrika STUVA en gång på slutet. Observera att Lina sjunger fel vers. Observera att du måste vända din dator uppochner för att kunna se filmen från rätt håll. Observera att detta beror på att jag inte kan nånting om DATA.

Sjukt roligt.

The hostess with the mostes

Mårrhålan sjuder av liv. Igår räknade jag till inte mindre än TIO unika fysiska besökare hos oss på Krukmakargatan. Den sista gick vid 23, den sista kom vid 23:30. Ungdomsgård, yeay! Jag gillar det skarpt. Närhet och värme. Det är nästan så man får feber.

Oj oj apropå det har jag fått hosta. Om jag är sjuk på julafton är det någon som ska få fan.

The more the merrier

Vi sover nu tre personer i mårrhålan. Jag sover högst upp för mig själv, det är underbart. Jag tycker om att vakna på morgonen och höra någon spela gitarr, eller springa och kissa fyra gånger.

Vad jag inte tycker om är att vi inte har någon stege. Det är smärtsamt att klättra upp, ändå värre att ta sig ner. Men förhoppningsvis resulterar detta i att jag blir vigare och starkare.

Vad jag tycker om allra allra mest med att sova där uppe är min nya bildserie, "Livet från en våningssäng". Här får ni ett smakprov:

Ja hörrni, det kanske kan bli en succé. Vi kanske kan ställa ut till vernissage. Det kanske blir en klassiker precis som min förra bildserie "Bilder från en ficka". Minns du Jesper?

Frans, ska vi ligga?

Samtidigt på öfvre Östermalm

Hittade den här i en skrivbordslåda på regeringskansliet och högg in.


Hahaaaa hörrni, jag drog ett Mona Sahlin-skämt. Men det är på den nivån bloggen ligger efter att jag ätit 2,3 kilo toblerone.

Scoobydoobussen

Reparatörerna ringde just och förkunnade att vår bil är klar, efter tre veckor på lagning.

Pappa: Yes! Scooby! Scoobydoobussen är klar! Nu blir jag nästan.. Nej men. Nu vill jag ju göra min Scooby.

Pappa och Scoobydoobussen har typ samma relation till varandra som jag och min moped. Jag har hennes foto inramat på väggen hemma.

Apropå väggen, igår skulle vi äntligen sätta upp vår hylla och vår spegel. Proffs-John skulle göra jobbet, vår uppgift var att köpa skruv och plugg och fixa borr. Det hela resulterade i 15 för stora hål i väggen. Ingen hylla. Ingen spegel. Det är skitfult. Eller, det ser liksom lite sorgligt ut. Som ett misslyckat försök.

Vill understryka att felet var mitt, inte Proffs-Johns. Tack för hjälpen John!

Nä, nu tutar Näbben. Jag måste dra! See you all on the dark side.

Annadagen

Igår hade jag namnsdag. Jag, och alla andra i den här världen som heter Anna.
Fick jag några hyllningar, några gratulationer? Ja, ett sms av pappa.

Fick jag något alldeles eget hyllningsinlägg i någon blogg? Någon liten sång, eller bara att stycke prosa? Nej.

Idag vill jag skicka all min kärlek till alla som heter Malin. Ni är värda en riktigt fin namnsdag.

Själv är jag ledig idag. Det är den årliga Amanda och Pappa-dagen. Och Simon, som tillkommit de senaste året. Vi ska göra allt ni önskar att ni också gjorde, denna nobeldag tvåtusenåtta.

Dagens spex

Carina hävdade att hon var sjuk, feber och diverse annat nedbrytande. Trots det dök hon upp på jobbet idag, undefär en kvart efter att jag ätit lunch och tittat på när Colin Farrell och Ellen DeGeneres hånglade.

Det här är ett roligt spex eftersom det inte är jag som spexat. Spexet har en anonym avsändare.

Whats not to love?

Manda "beatboxar".

Det roligaste är att hon i slutet av klippet säger; "Jag förstår inte hur man gör det här". Nej, Manda. Det gör du inte. Men du får mig att skratta så jag nästan dör varenda dag. Det är värt något också.

Art of life

Ny konst på jobbet.

Det står "I will always love you and I really mean that now that Im letting go". Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker den är som en liten bit av himlen. Jag ser på allvar fram emot att gå till jobbet varje morgon för att ta mig en titt på den. Fint. Jag gillar konst.

Skulle du vilja ha mig då, tror du att jag dög sen

En annan rolig grej som hände var det här:

Cornelis sjöng: Om jag vore arbetslös, och du var förmögen

Carina tänkte: Ajajaj, det här kan inte sluta på något annat sätt än att det rimmar på bögen


You kind of had to be there, but still.
Hon är rolig hon.

Back

HEJ!

Nu är vi tillbaka, och vi har saknat er!
Jag undrar varför jag envisas med att skriva ”vi”, egentligen. Det är ju mest jag som skriver i den här gamla bloggen. Fast vi är ju faktiskt ett team i Mårrhålan, Joanna och jag. Hej Joanna!

Mycket har hänt, men jag orkar verkligen inte berätta om allt. Framförallt har jag jobbat, hängt med E-Type och planerat resa. Den 25 januari åker vi, och det innebär 24 ynka arbetsdagar kvar för mig. Yeay for me!

Sedan har vi en del födelsedagsbarn också, stående ovationer till Håkan, Lena, Ralph, Anna, Carinas nya lilla systerdotter, Max the Tax, men kanske framförallt då min kära Joanna. 50% av Mårrhålan har fyllt år, och det är skönt tycker jag, att Joanna blivit ett år äldre än mig. Det känns tryggt, nu kommer vi ha det så ända fram till den 2 april.

Grattis Joanna, 22 år gammal. ”Lill-Gubbe”, som gemene man kallar det. Bra jobbat!

“Yeah I like older Woman, the older they are the better!
Gotta take out the teeth to give you a kiss
or nit you a brand new sweater!”

Ett viktigt meddelande till våra 76 unika besökare

Tja,

Mårrhålan kommer inte att publicera några nya blogginlägg så länge Bangkoks nya flygplats är ockuperad. Vi stödjer PAD-demonstranterna helhjärtat och hoppas att de når framgång, och att världen kan bli en lite bättre plats. Vi vill också passa på att uttrycka våra känslor till alla de svenskar som sitter fast på flygplatsen och inte kommer hem, och följaktligen klagar över detta: Ni är löjliga. LÖJLIGA. Jag skulle gärna byta plats med er.

Under denna tid kommer vi heller inte att läsa/besöka några bloggar alls, så ni i vår bekantskapskrets som för blogg kan räkna med en minskad sidvisningsstatistik på ca 80 sidvisningar/dag, och ungefär 3 unika besökare. Tråkigt för er, men skönt för mig. Nu kan jag äntligen göra lite nytta på jobbet.

En sak till; BJÖRN - när man åker taxi och skickar in kvittot till SL får man tillbaka pengar i form av SL-kuponger. Det är bra om man läser det finstilta.

Det var allt, och kom ihåg att vi gör detta för kampens skull. Jag vill leva FRI i en DEMOKRATI!

Hej från Amanda